Hej Lördag!
En ledig dag utan några som helst måsten. Jag har nyss satt in två bröd i ugnen och tre fulla plåtar med småkakor väntar på att få stoppas ner i burkar.
Familjen kan inte få nog av dessa godingar smaksatta med stött kardemumma.
Jasså du bloggar hördes bakom min rygg härom dagen i affären. Ja svarade jag lite blygt. Du skriver underbart och jag blir lika glad varje gång det finns ett nytt inlägg. Du skriver tänkvärt och jag spinner vidare på det jag läst en lång stund efteråt.
Hjälp vad glad jag blev. Det är precis så jag vill att det ska vara. En dröm jag har är att någon gång få publicera en krönika i en riktig tidning. Skriva tänkvärda ord som berör även andra än mig själv.
När jag kom hem berättade jag glatt om de fina ord jag fått höra i affären och kom då att tänka på
Ikas frågor om bloggandet. Det var ett tag sedan och jag har helt glömt svara men, nu........
När jag började blogga för snart fyra år sedan var min första tanke att skriva om mina ambitioner som mamma. Skriva ner tankar och funderingar om barnens utveckling och framför allt om min utveckling som mamma. Barn och deras utveckling ligger mig varmt om hjärtat men vår utveckling som förälder måste också hänga med för att det ska fungera. Jag tänkte mig att vara helt anonym, inte berätta för någon om mitt skrivande och bara ha det som ett forum för tankar delade med människor jag inte känner.
Det blev inte så och jag förstod ganska snabbt att det inte gick att vara helt anonym i mitt skrivande, men fortfarande blir jag lite fundersam när jag får höra att den eller den har läst min blogg.
Min blogg, ja det är min blogg även om den finns tillgänglig för alla. Jag sköter om den som mitt lilla barn, är noga med vilka texter och bilder jag publicerar. Det ska vara fint, enkelt och städat.
Hade jag börjat blogga idag hade min blogg fått ett helt annat namn men nu är jag "mamma med ambitioner"
Jag har fortfarande många ambitioner, de flesta är numera bara mina ambitioner men, mamma är jag ju ändå.
Jag är så glad över att vara bloggare, jag har skaffat mig massor av vänner, de finaste av vänner som stöttar och uppmuntrar i alla väder. Ni är för goa och jag önskar jag kunde krama er allihopa. Vissa av er har jag nästan daglig kontakt med, andra kommenterar jag hos någon gång ibland. Det finns bloggar jag läser men aldrig kommenterar hos, det finns bloggar där jag bara skummar texten, men tittar mera på bilderna.
Jag har inte så många kommentarer hos mig och det fanns en tid då jag funderade över det. Jag kunde ju se i statistiken att jag hade många läsare men varför kommenterade de inte?
Jag är ju själv inte någon flitig kommenterare så det är väl svaret.
Är kommentarerna viktiga för dig?
Hur läser du bloggar?
Kommenterar du allt du läser?
Ja nu vill jag ha lite feedback. Kommentera nu och berätta vad du tycker om min blogg. Vad vill du jag ska skriva om, vad saknar du, är det viktigaste texten eller bilderna.
Kom igen!
Kramis
