Nya förutsättningar

Hej min vän!
Jag älskar att skriva, tycker om att dela mina tankar med dig, fundera och reflektera.
Men att uppdatera dagligen och svara på och kommentera hos andra fina bloggare tar för mycket energi. Jag läser gärna bloggar och visst är det smickrande med goa ord från er men, när det känns som ett måste, nej då blir det stopp.
Alltså blir det såhär.
Kommentera gärna om du vill, men bli inte ledsen om det inte kommer några ord i retur.

♥ Stor kram Kristina ♥

torsdag 25 januari 2018

Mio min Mio!

Hej min vän!
Det var så längesedan sist och så mycket har hänt. Jag har om jag ska vara ärlig inte saknat dig eller i alla fall inte att skriva till dig. Men i dag, i morse efter fikastunden med några kollegor kom suget tillbaka. Att få sitta vid tangenterna och låta tankar och drömmar bli till ord på en skärm. Ord som du kan läsa och göra till dina. Tankar som du kan spinna vidare på och som ringar på vatten göra något av.

Mio tio veckor juli 2017
 Det var den här lilla parveln som kom på tal och som sedan förde samtalet in på fotograferande och bloggandet. Mio min Mio, som är vårt allt och vår kärlek. Vi hämtade hem honom en måndags kväll i juni och sedan dess har han oss som i en ask.
Mio är en Griffon fauve de Bretagne och ja, en fransman ända ut i tåspetsarna när han sätter den sidan till.



Hur har du det då? Kanske läser du bloggar som vanligt, eller är det en tillfällighet att du tittade in här eller blev du kanske paff när det damp ner en notis om att Mamma med ambitioner gjort ett inlägg. Hihi! Flera av mina tidiga bloggvänner har jag kontakt med via instagram men är du ny här eller ingen jag känner är du lika välkommen som alla andra. Jag vill lova dig att jag ska uppdatera, skriva flitigt och mycket men........
Vi tar ett inlägg i taget.

Jag har brukat skriva om mina tankar och funderingar, om drömmar, delat med mig av mina recept och de böcker jag läst. Så kommer det att fortsätta. Jag är samma Kristina fast nu kan jag lägga glutenfri och körsångare till mitt cv. Efter att ha levt i 45 år med magont och kramper testade jag att vara glutenfri och det är det bästa jag gjort på länge. Det är inte svårt alls vilket jag trodde det skulle vara. Lite klurigt stundvis men med känslan av att ha en mage och tarmar som mår väl är det så värt allt extra fix.
Nu väntar vardagsmåsten men, jag återkommer.
Kram Kristina


2 kommentarer:

  1. Så kul att få läsa dina rader igen har läst många av dina inlägg men inte alltid skrivit något till dig! Vilken sötnos ni fått i er familj!/ Åsa E

    SvaraRadera
  2. Äntligen får man njuta av dina fina ord och bilder igen!
    Trevlig helg!
    Kram Frida

    SvaraRadera

Hej!
Vad kul att du tittade förbi. Lämna gärna en kommentar så vet jag att just DU varit här. Ha en toppen dag
Kram Kristina